En lugn söndag med Låååååång promenad (strandpromenaden) till rödön, sola på klipporna och middag med Fläskfilé på Snäckan.



Perfekt efter en vecka som denna. Mehehee.

Det blev förfest för mig, Amanda och Julia som var i stan - så vi drack Margaritas till Ulrika kom dit för att sedan traska vidare till en annan fest med trevliga pojkar.



Vi spelade Lp:s med brist av spotify - kände mig fruktansvärt Hipster.



Och dansade en jävla massa till kvinnor som sjöng fula texter.



Margaritas med klubbor i kalasglas.



Båda flickorna var så fina så i mina klänningar.



Sanning och konsekvens har varit genomgående under Fjordveckan - riktigt fin lek det där, mogen skulle jag kalla den... men fy satan vad kul det är med nyträffade personer.

 

Efter graciös dans och några glas till kom Ulrika och peppade oss för utgån, det blev fest hos rödbyxan och sedan ut på fjorden och sedan tillbaka igen - kommer hem klockan halv 7 och är helt slut. Fy satan vad nice.

I veckan träffade jag Amanda som slapp steka korv för en dag och istället fika med mig och hålla på med ståhej på kvällen.





Vi gjorde en fantastisk klassiker vi har inom familjen: En tripp till Yerba och äta en bit av den godaste Tryffelkakan i världen (den är bara gojs alltihop - och det är fantastish).

... och bloggen får ta stryk för det. Åh min lilla ögonsten ettlivutanrut - jag skall göra dig lycklig med tidsinställda inlägg och kärlek. Det har varit för mycket denna veckan.

Sover på dagen och vaken på natten - åh om det ändå alltid kan vara såhär (Peace and love style).

Men nu blir det inlägg, för nu är jag inte... sjuk. idag.

Här är det förfest. Sådant gillar vi. Mhm.

 

Persikan i Jesus hufud:

Dansa jesus. Dansa. DANSAAAAA.

 

Jag vill skriva något. Berätta vad jag tänker just nu för... för att försöka sätta ord på det.

 

Jag mår bra. Riktigt bra. Så bra att när jag går till stan så ler jag så att folk runt mig undrar ifall jag är psykopat.

 

Jag har blivit mig igen.

Jag äter chips mitt i natten. Lyssnar på musik jag saknat och skriker för full hals till texterna. Hummar i duschen. Drömmer om Danny Elfman (som ung) och Heath Ledger. Skriver listor utan att följa dem. Kan prata i evighet på telefon. Kramar Mamma godnatt. Skrattar högt framför tv:n. Vaknar och vill inte gå ur sängen för att det är så fruktansvärt gossigt. Och det pirrar i magen hela tiden.

 

Jag tror jag förstått att det inte finns någon anledning att bry sig, bry sig om något som inte spelar någon roll längre. Jag börjar stå på mina fötter, hålla upp mitt egna huvud och bygga ihop mitt hjärta efter hjälp och tid -

och det känns så jävla bra.

 

Jag är min. Ingen halva av ett partnerskap - utan hel som jag är.

 

Jag älskar faktiskt... mig. Det låter kanske lite fånigt, lite själviskt - men detta är bra. Jag behöver inte ha någon som påstår att de älskar mig i ett förhållande, jag känner lyckan av kärlek utan det. Både pågrund av tryggheten jag hittat i mig, och i mina fantastiska vänner som får mig att förstå att jag är värd något. Mycket till och med.

 

Jag struntar i vad som hände ur det perspektivet att jag struntar i principen av att jag blev ratad. Jag känner istället en lättnad över att jag slipper all skit och kan fokusera på att ha så jävla kul som det bara går - och den senaste lilla tiden har jag varit lyckligare än någonsin.

 

Jag kommer somna med det leendet jag har på läpparna i denna skrivande stund.

 

Sov gott.

Traskandes nerför staden såg jag ut såhäääär.

En lite måndagsfika i Vänersborg med glass, Latte och fina flickor innan de drar iväg till Emmaboda.

En macka kan inte bara göras med smör och ost.
Den måste göras med ost - ja.
Göras med smör? - diskutabelt.
MÅSTE göras med roligare ingredienser än typ gurka? - livsviktigt.
En smörgås skall vara likt en minilunch på en bit bröd, det skall smaka massor - inte bara smaken av frukost.

Har tänkt skriva något om det sedan det hände. Men vad kan jag säga? Det är fruktasnvärt, vidrigt och skrämmande. Jag blir tårögd när jag tänker på anhöriga och döda - liksom att när jag tänker på gärningsmannen känner jag mig tom av rädsla och ilska. Fyfan. Jag önskar att sådant inte skall ske, precis som alla normala. Jag tänker på dådets offer, precis som alla normala. Och jag önska jag kunde stoppat det, precis som alla normala.
Mycket kärlek till Norge. Om något sånt här ändå kunde låta bli att någonsin ske igen.

Idag känner jag att jag verkligen tagit hejdå av gamla hemmet och trivs så underbart bra i lägenheten. Har fått upp mina grejer, städat och gjort det allmänt... mig. Jag sitter på MITT rum nu och stortrivs - är ärligt talat så genom lycklig för tillfället. Det har varit kämpigt - men nu är det bara så jävla bra.

Jag älskar att jag fått en mjukstart till egen lägenhet, jag har liksom ALLT inne i mitt rum (toalett, walkincloset, LP:spelare, Sourroundsystem, Piano, dator etc.). Allt förutom ett kök - jag känner mig som en inneboende. ÅH så jävla BRA!

Kan inte sluta le.

Mycket Myyystiskt.

 

Detta var min status på svenska, en kille skapar denna bilden.

Jag fattar ibland. En kort stund. Oftare och oftare.

Det finns någon annan, någon som kommer få det att pirra på riktigt, få mig att känna mig viktig på riktigt.

Att jag inte är en partner bara... bara en flickvän. Nu ser jag fram emot att vara: min.

Jag ser plötsligt kärlek omkring mig värd att hålla fast vid. Sådan kärlek som inte gör ont.


Jag måste bara skrapa bort den förgångna känslan som skapat en skorpa, även om det gör ont.

Och snart kommer det bara vara just det: en bortpillad ensam sårskorpa...

Paparazzi: Jesus

Nu skall jag vara så vuxen så. Jag skall gå strandpromenaden för att sedan äta middag och ta ett glas vin på snäckan med min kära mor. OH så föträffligt!

Jag och Frida bestämde oss för att ha en romantisk dejt. Äta, lyssna på musik och skapa drinkar på en udde i bengtsfors - FY TUSAN VAD MYSIGT!



En nyttig lunch.



Frida gillar detta (y).



Jag tyckte det var coolt att några änder (?) åkte förbi.



Det tyckte Frida också.



Fläbärple. gott.



Jag chillar.



Frida också. (lägg märke till hur mannen i båten gör likadant)

 

Det tyckte vi lät förträffligt.

Kaos är ordet för gårkvällen - men SÅ jävla kul. Improvisera är mitt nya ledord, kan bara sluta på ett sätt.



Det började som sagt oskyldig i skeppsviken med vänner man inte träffat på ett tag.



Vi spelade Orangino lite halvhjärtat.



Men pratade egentligen bara en massa skit och snuskiga detaljer.



Det, dricka slattar och röka cigaretter.



Amanda var självfallet där och var överpeppad (slapp se någon hångla vid snabbmaten tror jag).



Jag tror han kallas Mr. Cool...



Små jägershots satt inte fel.



Mycket fina flickor.



Flickor... poseringen är förvirrande... Vad händer?



Såhär gör man. SÅ är du fotogenisk.



Sedan drog jag och flickorna på bilden in till stan med skjuts från fina Helen som var designated driver. Kvällen var slut sa vissa, vi sa: NEIN. ICH BIN FESTENGISHLAGE!



Så istället för att sova blev det Tequila.



Och hångel.



Och skåla i vin på Harry's.



Och på grund av Harry's opepphet (stänga vid 12 - sådana fasoner) blev det mer vin på Butler's medan telefonen gick varm till en vän med efterfest.

Problemet var hur vi skulle ta oss dit - det var nämligen 6,5 mil bort (med färja inkluderat).

Men pojkarna gav oss ett erbjudande vi i vårt tillstånd inte kunde tacka nej till: Taxi?



Såååå vi hamnade här: ytterliggare en mil bort, i ett hus med fest.
Det badades, dansades, "busades", dracks och chillades tills morgonen.
Denna bild är tagen 5.41, då sa jag godnatt till Amanda - sånt är det bästa jag vet.



Och till Highfivemannen nummer 1. Jag hade seriöst varit stenrik om jag fått 1 krona per gång han sa:
JÄRN!? HIGHFIVE!!



En förvirrad stund på förmiddagen vid vårt enda byte ute i ingenstans får avsluta denna fotosession.
Fy tusan vilken bra kväll flickor.

Vad hände egentligen igår? Vad som började med en stillsam kväll i Skeppsviken med några vänner - slutade med krogrunda och ta en taxi till ingenstans. 6 och en halv mil utanför stan, i ett hus, dit skulle vi - där var det tydligen fest. Vi röjde, vi festa och det var riktigt kul.
Flickor: detta måste vi göra om.

Bilder blir det senare - när bakruset lagt sig ordentligt. Jag vet, ni lider - vad ska ni annars göra idag än att titta på mina bilder?

 

Inget på min dator verkar fungera idag, sitter och kämpar as we speak. Har i alla fall bara städat, packat upp och lyssnat på musik hela dagen, och nu blir det träffa kompisar vid havet och ta ett glas vin eller två.

Tar med mig såpbubblor, orangino och fina plastglas för att gratta minst 3 kompisar (jag vet: SUPER HIPSTER)- och så här ser jag ut kvällen till ära:



Mors klänning från London -77, lila nagellack från Depend och så har jag lekt med Ögonskuggorna.

Det är några saker om dig jag inte kan sluta tänka på ibland. Som gör mig så arg och besviken.

Hur kunde du vara så kär, och sen se en annans läppar och kyssa dem - för att du kunde. Hur kunde du säga sådana ord, känna sådana känslor, krama mig eller kyssa mig så och prata om framtid utan att vara minsta kär i mig?

Känslor är aldrig densamma i ett långt förhållande, det ger jag dig, men jag vet att du ljög när du sa att du inte kände för mig längre.

Du sa det för att det var försent, och du ville tro att du valt livet du ville ha.

Så sanningsenligt, är det synd om dig. Jag blev istället befriad från ett liv jag borde valt bort när jag insåg att det inte kunde förändras till något perfekt - hur mycket jag än försökte.

Förlåt att jag är så ärlig, du kanske tror att jag ljuger för att få dig må sämre. Men du får gärna tro det, samtidigt som jag tror att du känner dig ensam just nu.

Fan vad dina lögner kändes sanna, även när du sa att jag var den enda.

I fredags fick jag träffa mina några familjemedlemmar efter min tågresa som tog hela dagen. Vi skulle tagit oss en oskyldig fika - men slutade i några (SJUKT) dyra drinkar på Kullgrens i Uddevalla.



Vitt vin och Strawberry Daquiri.



Amanda var vad man kan kalla: Exalterad.
(Eller ha damp efter pågrund av att hon behövt se två personer hångla och beställa bamsekorv samtidigt på jobbet.)



Frida drack sin drink såhär.

Jag och Amanda tyckte hon tog drinken lite väl oseriöst.



Så jag visade upp hur man njuter och dricker graciöst.



Men då golvade hon oss med hennes vackra sätt att äta jordgubbar. Får fortfarande kalla kårar över hur tårbringande vackert det är.



Som avrundning, innan Judas kom för att hämta oss och ta oss till ett gratisdrink- och toastfyllt hus, stannade glassbilen till precis utanför puben och gav mina vänner gratisglass - som ni ser var det en lycka som skapades som höll i sig i timmar. Åh mina små fina familjemedlemmar.

Tack Tack Anki!

 

Awesome kväll. Så random. Så Bra. Så mycket vin.

Fröken Ulrika, tjejen som alltid försvinner från varje fest - lite för tidigt: Lyckades med det till och med när festen var hos henne.

 

Massa vänner i en park, ta några glas vin på krogen, träffa mer vänner, tappa bort några, hitta några igen, få massage, smyga iväg för lite bus, vara attraktiv med mina vänner och ha så jävla kul.

 

(jag ska allt sno lite mer bilder snart)

Ojojoj, förlåt lille bloggen - men jag har inte haft internet på ett tag och varit upptagen med fest. Har haft så jäkla kul, men det finns ju en baksida. Så det är faktiskt typ omöjligt att skriva och redigera bilder - det får bli sen istället: för nu ska jag sova, äta och se på film.

Efter helt perfekt tid här i Stockholm så är det dags att åka hem med tåget till Uddevalla.

Min plan för kvällen är kaos, jag vet inte hur det skall sluta - men försöker få det att gå ihop.

Det blir inte mycket till inlägg idag... har inget internet denna dagen uppenbarligen - men det blir kanske något tidsinställt denna dagen också. (Som detta inlägget till exempel)

Med ny energi, och nytt hem (!), åker jag till mitt Uddevalla för att träffa folk jag saknat!

Om jag ska sammanfatta igår så får jag göra det med fyra punkter (mest för att bilderna inte direkt var överflödiga...)



1. Först ett hejdå till Badass brodern (och frugan därinnan) så att jag och Sebastian fick bilda en SUPERDUO. (Superduo = jag får bestämma allt)



2. Den bästa maten på länge (den slog Herman's) som dock får min mage att undra vad jag håller på med efter två veckor av pizza, kycklingrulle och hamburgare... fy fan vad det är synd om min mage.




3. Det var det bästa stället jag varit i, någonsin. Jag darrade, skakade, grät av lycka inombords över denna butiken. Jag ska jobba där. Jag ska bo där. Jag vill leva där.

Min nya älskling. Rosa, bärig, glittrig med pinne och touch. Jag älskar den. Mer fjolligt än såhär blir det inte.



Och några nya barn till min samling. Bara tre till så har jag alla.

Jag kommer aldrig glömma dagarna av blandade känslor, men samtidigt så mycket vänskapskärlek från min favorit Wolf.

När vi satt i solen och drack McDonalds latte med dagens byte från Willy's.

När hon var den bättre i duon och fick mig att förstå hur viktigt det var med ostmackor, att vara arg istället för ledsen och förväntansfull istället för att titta bakåt.

Igår var en mycket bra dag. EN MYCKET BRA DAG.

Jag fick köpa nörd saker och en knallrosa mobil med touch för 600 kronor. Jag fick också äta på fantastiska Hermans och spela tvspel hela kvällen.



Började med dator förberedelser. Kolla öppettider, reservationer och vad som finns i lager. Sedan var det tunnelbanan in till stan som gällde och en tripp till fantastiska Sience Fiction bokhandeln.



Sedan vandrade vi mot Hermans och hade denna utsikten.




Ingången till deras trädgård med hängmattor och parkbänkar (gud så hipster).




Hallkonst.



Vegan Wednesday. Åh herregud vad gott.



Derpderp leka med maten.

Funfika con los hermanos.



Satt på Järntorgspumpen och lekte med min nya tjejmobil och tog en lättöl (jävla skit) med en av los hermanos och pratade om lite viktiga saker. Det kändes bra. Riktigt bra. Fy fan va bra kväll.

Jag diggar den nya råheten i bäste spelet Mortal Kombats nya moderna version.

Förr var det värsta råa såhär:



Nu har det uppdaterats lite...



BOOOOYAAAA!

Jag kan inte riktigt än lägga ut bilder från min skolbal som jag egentligen velat enda sedan den var. Det har kommit så mycket ivägen, och just nu tolkas det bara fel av människor med fula hjärnor om jag lägger ut de fina bilderna.

När folk slutat bry sig, eller snarare när jag slutat orka känna av att folk bryr sig så kommer de ut med hull och hår.

De är nämligen jätte fina, jag är stolt över mig och mina vänner på bilderna - synd att det skall komma smuts emellan som stoppar mig från att lägga ut det jag velat visa upp så länge.

Nu är det dags för Sience Fiction bokhandeln, Hermans Vegan Wednesday och strosa i Gamla Stan.

 

Klänning från Carlings.

Jag har placerat mig i Stockholms läskiga miljö hos bror min. Vi var framme denna eftermiddag och har inte hunnit mer än att: äta och träffa vår tredje broder och hans fina fru.

Först obligatorisk Vällingbys Sushi.



Sedan skärpte vi oss och lagade en fantastisk lyxmiddag, och visste precis vad vi höll på med...



Det ser inte mycket ut för världen, men OH vilken lyx.



Perfekt avslutning på en kulinarisk resa i huvfudstaden.

En dag hade vi mys på en kulle, med en vinbox och en kanin.

Vi pratade om saker som gjorde oss arga och glada.

Det var som en bakisdag som vi missuppfattat och börjat dricka på.

Den sista i klanen kunde inte närvara - det gjorde oss ledsna.

Men då låtsades vi att hon var i vinet vi drack, då mådde vi alla bättre.

Sedan blev det sent för vissa, då gick resten till en park och mötte överförfriskade tatuerade penispojkar.

Sedan kom en trevlig pojk och hämtade mig med bil, så vi kunde sjunga högt medans vi åkte genom ingemansland.

 

Som en förvirrad bakisdag för studentveckan -

13 Juni

 

Igår sa jag hejdå och tog några sista bilder som minne av huset. Det var dags för det sista lasset av saker, så nu finns det inte ett spår av mig längre.

Det var rätt obehagligt och ledsamt, men samtidigt är jag väldigt exalterad över att byta miljö och få börja om. Jag har inte så mycket att säga om det, mer än att detta är något jag behöver och vill ha - en spännande nystart!

I samma låga skor
Och leendet du log
Så här kan det inte va
Så här kan det inte va
Bjuder på cigg igen
Men nu som fienden
Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad

 

Oingo Boingo.
De är inte riktigt som alla andra.

Mörklila, Zombies ate my Neighbours och Stan Smith.

 

 

 

En lagom påskeftermiddag med folk jag alltför sällan träffar... Alkohol, grill, marshmallows och cigaretter - och mina vänner utstrechade på bild. Glad Påsk i efterskott!

 

Påskeftermiddag -

23 April

Kolla gärna in min Rock Night blogg, en fotosession taget under tre spelningar på krogen Höga C i Uddevalla.

Det var en tjänst för en kompis men som jag blev stolt över - kolla gärna in mitt resultat.

Svensk sommargrill, Mr. Grill, Hipsterbebis, Genuin lycka över en päronsplit, poker med jäger, min bror bartendern och "martinis all the way" - en av de sista kvällarna att bo ute i skogen.

Jag blir inom en ram, vissa saker kan jag ju inte säga eller göra - folk kan ju tolka fel.

Jag orkar inte bry mig, så varför gör jag det?

Varför kan inte min hjärna lämna mig ifred så att jag slipper tänka efter i personliga val. Jag är ju faktiskt fri nu eller vad man skall kalla det, jag väljer helt själv.

 

Jag är så jävla arg. Hela tiden.

 

Hon fyller 18 år denna nionde juli. Och jag vet inte hur hon tänkt fira, jubilera eller gratta sig själv - men jag bestämde mig för att sno henne över en helg.

 

Hur?

 

Jo jag bestämde att vi åker till Way Out West i Göteborg tillsammans. Jag hjälper henne med det finansiella tillräckligt så att hon har råd att åka, träffar en och annan trevlig pojke och flicka där och ser på underbara band och artister i Slottsskogen.

 

Hade jag kunnat... så hade jag beställt biljetter till alla mina nära. Det hade varit så fantastiskt att ha en jättefest i Slottsskogen med stora band. Men ack, den ekonomin kommer senare.

 

Grattis Anki!

Ibland blir jag så arg att jag äcklas av mina egna tankar. Jag tänker på de inblandade, deras svek, deras egoism och deras vidriga sätt att se på rätt och fel.

Två år. Två år av Jag älskar dig. Två år av "det finns bara du". Bortkastat så fort jag vände min rygg åt.

Jag hoppas de vet hur ont det gjorde. Hur arg det gjorde mig. Och att de fått lida för det de gjorde utan att tänka utanför situationen.

Samtidigt kan jag finna någon tacksamhet. Tacksamhet för att jag fick slut på något som inte var rätt. Tacksamhet för att att jag slipper uppleva det mer än en gång.

Men känslan av att vara ratad, hatad och meningslös var jag inte värd. Det vet jag nu. Jag tror inte de anar hur ont det gjorde - att vara trasan jag alltid varit rädd för att bli.

Men snart skall jag låta mig sköljas av från allt, allt smuts ska försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Jag ska aldrig mer tänka på er som gjorde mig så arg och krossad - ni förtjänar det inte.

Min vän har en fantastisk blogg. Hon är superbloggarn. Bloggar alltid. Även när ingen annan gör det.

Hon är fantastisk. Hon är superfantastisk. Fantastisk alltid. Även när ingen annan är det.

Och jag vill att ni skall kolla hennes blogg (det är viktigt att detta berättas tidigt), för jag tycker då att hennes senaste inlägg är mer än... förträffliga.

Hon har gjort 2 awesome inlägg, del 1 och del 2, om vår overkliga tid på peace and love.

Och hon har gjort 2 inlägg om mig när jag bloggar och lite om ettlivutanrut, som gör mig lite rörd till tårar.

Hon är... Hon är bara jävligt bra. LÄS.

Här sitter jag med min mor, mina två bröder och pratar om konstiga minnen som får mig att bli röd som en tomat - det känns som att jag var den skummaste ungen i stan.

Nu efter pizza och spela kort på ett tomt vardagsrumsgolv är det dags att spela "ZOMBIES", ett mycket heftigt nittiotalsspel som jag rekommenderar varmhjärtat, med min spelkompanjon Sebastian (brodern min).

 

Dagens middagsbord.

Jag tänker skapa en kategori som får heta "Minnen".

Den kommer innehålla:

Sådant jag vill minnas och tacka för.

Sådant jag vill minnas en sista gång och sen lämna bakom mig.

Sådant jag inte fått tillfälle att blogga om, som MÅSTE visas för världen.

och

Sådant som jag bara vill uppleva om igen och visa upp på nytt.

Nu har jag skrivit ord på ord, inlägg på inlägg, tanke på tanke... men vet inte ändå hur jag ska börja.

Har minst 13 inlägg lagrade. Minnen, ärliga ord och förväntningar som bara vill komma ut - men jag vet inte vilket jag skulle börja med.

Så... lite tafatt blir det detta. Denna lilla text som egentligen bara förklarar att jag har en kreativitet som inte anpassar sig.

Men här är det - ettlivutanrut startar ändå nu, utan en välkomponerad start.

Jag skall bort från en trygghet, för att söka en ny. En ny fristad, en ny personlighet uppsatt på väggar och insatta i hyllor. Inte påminnas om alla minnen från barndom till nu, utan skapa nya mer fantastiska minnen - och få lämna skit bakom sig.

Det är dags att växa upp, lära sig vilket ben jag skall stå på. Men just nu är det skitläskigt, ett äventyr som är obehagligt fram tills jag nått målet, som får mig att känna nästan alla känslor samtidigt.

Jag kanske överdriver, men det är så det känns... samtidigt som det är så jävla spännande.

 

Om du har packat ut ditt barndomsrum än så vet du hur sjukt det känns. Pirrigt, sentimentalt och exalterande.

-för nu kommer allt tillbaks.

Här börjar jag om. Med ett nytt hem. Ny skola. Ny stad. Ny förhållandestatus. Ny livsstil. Nytt liv. Och ny blogg.

Utan Rut.

Och här ska jag skriva om det och visa upp det.

Ärliga ord, fotografier på mina kära, musik man inte kan leva utan, detaljer och tankar, äventyr, filmer och precis vad jag känner skall passa här.

Det som inte förändras är min kärlek för min familjen awesome. De kommer alltid att vara där, men ändå känns det som att alla flyttar. Vi vilsna kvarlämnade barn skall skapa egna äventyr utan de andra för att sedan dela dem igen.

 

Jag har skapat så mycket minnen tillsammans med andra den senaste tiden. Några av de absolut bästa och några av de absolut sämsta. Jag skall minnas dem alla, men vissa skall också bara bli en del av den tid som gått förbi. Det  finns så mycket jag vill dela med mig av.

 

 

Mina nörderier, mina cravings och min humor stannar där den är den med. Men jag vill nörda nytt, hitta nytt nytt nytt. Jag vet att jag kommer finna massor som passar mig som bara inte fått plats när så mycket Rut har tagit upp all tid och ork.

 

 

Jag ska vara öppen, klartänkt, frispråkig och se upp till och tycka vem jag vill är fantastisk. Jag ska inte låta något hålla mig tillbaka mer.

 

 

Låt mig visa vem jag är. Vad jag vill. Vad jag tänker göra. Och Vad jag gjort.

Detta var fruktansvärt djupt. Djupare än tusen oceaner.

Välkomna.