Jag skall bort från en trygghet, för att söka en ny. En ny fristad, en ny personlighet uppsatt på väggar och insatta i hyllor. Inte påminnas om alla minnen från barndom till nu, utan skapa nya mer fantastiska minnen - och få lämna skit bakom sig.

Det är dags att växa upp, lära sig vilket ben jag skall stå på. Men just nu är det skitläskigt, ett äventyr som är obehagligt fram tills jag nått målet, som får mig att känna nästan alla känslor samtidigt.

Jag kanske överdriver, men det är så det känns... samtidigt som det är så jävla spännande.

 

Om du har packat ut ditt barndomsrum än så vet du hur sjukt det känns. Pirrigt, sentimentalt och exalterande.

-för nu kommer allt tillbaks.