Talar för mycket sanning i stunder som denna.


Jag blir inom en ram, vissa saker kan jag ju inte säga eller göra - folk kan ju tolka fel.

Jag orkar inte bry mig, så varför gör jag det?

Varför kan inte min hjärna lämna mig ifred så att jag slipper tänka efter i personliga val. Jag är ju faktiskt fri nu eller vad man skall kalla det, jag väljer helt själv.

 

Jag är så jävla arg. Hela tiden.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
RSS 2.0