Talar för mycket sanning i stunder som denna.
Jag blir inom en ram, vissa saker kan jag ju inte säga eller göra - folk kan ju tolka fel.
Jag orkar inte bry mig, så varför gör jag det?
Varför kan inte min hjärna lämna mig ifred så att jag slipper tänka efter i personliga val. Jag är ju faktiskt fri nu eller vad man skall kalla det, jag väljer helt själv.
Jag är så jävla arg. Hela tiden.
Trackback