Idag känner jag att jag verkligen tagit hejdå av gamla hemmet och trivs så underbart bra i lägenheten. Har fått upp mina grejer, städat och gjort det allmänt... mig. Jag sitter på MITT rum nu och stortrivs - är ärligt talat så genom lycklig för tillfället. Det har varit kämpigt - men nu är det bara så jävla bra.

Jag älskar att jag fått en mjukstart till egen lägenhet, jag har liksom ALLT inne i mitt rum (toalett, walkincloset, LP:spelare, Sourroundsystem, Piano, dator etc.). Allt förutom ett kök - jag känner mig som en inneboende. ÅH så jävla BRA!

Kan inte sluta le.

Efter helt perfekt tid här i Stockholm så är det dags att åka hem med tåget till Uddevalla.

Min plan för kvällen är kaos, jag vet inte hur det skall sluta - men försöker få det att gå ihop.

Det blir inte mycket till inlägg idag... har inget internet denna dagen uppenbarligen - men det blir kanske något tidsinställt denna dagen också. (Som detta inlägget till exempel)

Med ny energi, och nytt hem (!), åker jag till mitt Uddevalla för att träffa folk jag saknat!

 

Igår sa jag hejdå och tog några sista bilder som minne av huset. Det var dags för det sista lasset av saker, så nu finns det inte ett spår av mig längre.

Det var rätt obehagligt och ledsamt, men samtidigt är jag väldigt exalterad över att byta miljö och få börja om. Jag har inte så mycket att säga om det, mer än att detta är något jag behöver och vill ha - en spännande nystart!

Här sitter jag med min mor, mina två bröder och pratar om konstiga minnen som får mig att bli röd som en tomat - det känns som att jag var den skummaste ungen i stan.

Nu efter pizza och spela kort på ett tomt vardagsrumsgolv är det dags att spela "ZOMBIES", ett mycket heftigt nittiotalsspel som jag rekommenderar varmhjärtat, med min spelkompanjon Sebastian (brodern min).

 

Dagens middagsbord.

Nu har jag skrivit ord på ord, inlägg på inlägg, tanke på tanke... men vet inte ändå hur jag ska börja.

Har minst 13 inlägg lagrade. Minnen, ärliga ord och förväntningar som bara vill komma ut - men jag vet inte vilket jag skulle börja med.

Så... lite tafatt blir det detta. Denna lilla text som egentligen bara förklarar att jag har en kreativitet som inte anpassar sig.

Men här är det - ettlivutanrut startar ändå nu, utan en välkomponerad start.

Jag skall bort från en trygghet, för att söka en ny. En ny fristad, en ny personlighet uppsatt på väggar och insatta i hyllor. Inte påminnas om alla minnen från barndom till nu, utan skapa nya mer fantastiska minnen - och få lämna skit bakom sig.

Det är dags att växa upp, lära sig vilket ben jag skall stå på. Men just nu är det skitläskigt, ett äventyr som är obehagligt fram tills jag nått målet, som får mig att känna nästan alla känslor samtidigt.

Jag kanske överdriver, men det är så det känns... samtidigt som det är så jävla spännande.

 

Om du har packat ut ditt barndomsrum än så vet du hur sjukt det känns. Pirrigt, sentimentalt och exalterande.

-för nu kommer allt tillbaks.

Här börjar jag om. Med ett nytt hem. Ny skola. Ny stad. Ny förhållandestatus. Ny livsstil. Nytt liv. Och ny blogg.

Utan Rut.

Och här ska jag skriva om det och visa upp det.

Ärliga ord, fotografier på mina kära, musik man inte kan leva utan, detaljer och tankar, äventyr, filmer och precis vad jag känner skall passa här.

Det som inte förändras är min kärlek för min familjen awesome. De kommer alltid att vara där, men ändå känns det som att alla flyttar. Vi vilsna kvarlämnade barn skall skapa egna äventyr utan de andra för att sedan dela dem igen.

 

Jag har skapat så mycket minnen tillsammans med andra den senaste tiden. Några av de absolut bästa och några av de absolut sämsta. Jag skall minnas dem alla, men vissa skall också bara bli en del av den tid som gått förbi. Det  finns så mycket jag vill dela med mig av.

 

 

Mina nörderier, mina cravings och min humor stannar där den är den med. Men jag vill nörda nytt, hitta nytt nytt nytt. Jag vet att jag kommer finna massor som passar mig som bara inte fått plats när så mycket Rut har tagit upp all tid och ork.

 

 

Jag ska vara öppen, klartänkt, frispråkig och se upp till och tycka vem jag vill är fantastisk. Jag ska inte låta något hålla mig tillbaka mer.

 

 

Låt mig visa vem jag är. Vad jag vill. Vad jag tänker göra. Och Vad jag gjort.

Detta var fruktansvärt djupt. Djupare än tusen oceaner.

Välkomna.