Hippiekalas del2

Kvällen drogs ju tillslut inåt för beerpong och dans och annat trams (jag vet att den inte rimma). Även demonstrationer av snusk på mitt golv.

 

Om man inte känner detta par så vet man inte detta: men varje gång man träffar detta par så har de alltid skadat sig på ett eller annat ställe - de påstår att det har skateat... jag förblir misstänksam.

 


Amandas och Ulles reaktion på Lilleman och Vargens uppvisning av vad som kan ske i deras sängkammare.



Sedan blev det helt plötsligt seriöst. Männen samlade sig för mycket allvarligt taktik snack om hur beerpongen skulle vinnas. Alltid på blodigt allvar den där leken.



Frida blir minst sagt upprörd och försöker febrilt komma på en plan i sitt huvud, medan Amanda bara returnerar till barnstadiet i sitt liv för att skydda sig.



Plötsligt byts koncentrationen till den fina affisch flickorna valt att pynta min lya med. Amanda approves.



Inget fel på Markoolio. Det har vi alltid sagt. Denna bild skulle dock antagligen vara bättre reklam en själva affischen... bara en spekulation från min sida.



Amanda när hon tar en stund för sig själv.



Och dans. DANS MÅSTES SKE FÖRE LEK. Om detta inte följs kan det ske katastrofala konsekvenser. Ni vill icke veta. Kolla bara på Amanda i början av dansen, innan hon lugnat sig.



Ulle gjorde det i alla fall. Hon var minst sagt orolig.
(Vill också påpeka att jag inte däckat bredvid köksbänken och en pepino...)



Vår strategi var framtagen. Kärleken och moderjordskraft skulle leda oss till vinst.



Jag... jag gjorde någon ritual... eller något. hm.



Hur glad man är när man förlorar i Beerpong.



Hur glad man blir efter ett tag man spelat beerpong.



Vinnarna av beerpong, självfallet kvinnorna och Papa Kosmos - Jag var dock bakom kameran och lät min poncho bära min själ.



Dans innan man sprang ner i staden.



Och självklart en sista pose där man låtsas att man inte alls är full. Det är fint - en klassiker till och med.



Sedan var det äventyr i staden som gällde, dansade och drack öl, för att sedan komma hem...



Pigga och glada...



För att sedan däcka likt Amanda vi 5-6 tiden på morgonen.
En fin natt, förträfflig till och med. Så fint när man kan samlas och njuta av moderjords kärlek så lägligt till Amandas hemkomst. Peace, Love and Understanding.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
RSS 2.0