Hade fett knepig upplevelse imorse. Där sätter jag mig, i godan ro på tåget för min morgonrutin jag utför där, i en nästan tom vagn. NÄÄÄÄSTAN.

För där sitter en familj, som spridit ut sig över hela vagnen, och stirrar. Speciellt mannen som satt mittemot mig på något konstigt vänster och agerade kommentator på främmande språk till resten av familjen med ett brett leende på läpparna.

Jag tittade förvirrat på honom och alla andra familjemedlemmar som lutade sig in för att ta sig en titt på "morgonmonstret Karolina". Jag har aldrig varit så satans obekväm tror jag. Det blev ännu jobbigare när de diskuterade om mig (jag vet detta då de pekade).

Taskmörtar.

Julia försökte muntra upp mig och säga att mannen kanske planerade ett giftermål mellan mig och hans son.

För all del - men han var ju bara 6-7 år gammal.

JAG SKA STIRRA PÅ DITT BARN NÄR HAN SOVER. taskisar.