Intressanta människor med så mycket livserfarenheter man inte ens borde ha att jag blev alldeles snurrig. Den har dagen var främst för dem, verkligen. Det var intressanta och aggressionsskapande diskussioner på workshops. Det var mingel med alla typer av små saker att tugga på, samtidigt som du kunde prata med alla typer av människor.

Och sist var det boksläppet som jag var spänd för hela dagen.

Där fanns de färdigtryckta böckerna spridda utanför "spegelsalen" och när man gick in spelades det jazz och hälldes upp champange. Vid scenen skulle senare en sångare sjunga så att folk fick gå ut ur rummet för att torka tårar, slutade med att nästa låt han fick uppträda med var flamenco. Och ovanför scenen var en liten bioduk där det visades bilder och ett par texter ur boken så att jag liksom hoppade till varenda gång en bild på mig och Pappa poppade upp, eller en text jag skrivit.

Efter ett par champangeglas slutade jag hoppa till och stod mest still och pratade eller lyssnade på andras historier. Det var en tung dag. Men häftig på något sätt. Jag fick så mycket mod över de komplimanger jag fick, jag blev inspirerad.