Tack för det.

jag vet jag vet
det gör säkert jätte ont i dig och du behöver lätta på hjärtat
så när jag tog av knapplåset och fatta att det var du
så trodde jag det var som ett förlorat brev som åkt runt halva jorden för att komma rätt
men nej, det var det som kändes i stunden
och det behövde jag tydligen veta
nu, idag, vid denna tiden
jag ska tydligen bestämma mig för vad jag känner om detta
vet du vad
jag känner ingenting värt att lägga mer tanke på än denna
jag tänker inte förlåta någonting
det är vad jag känner
vill inte höra mer om dig eller resten
du existerar faktiskt inte

tacktack.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
RSS 2.0